Dunhuang [tunxwaN], Tun-huang, oasstad i provinsen Gansu, mellersta Kina;
20 000 inv. (1988).
Tjänade
från 100-talet f.Kr. som en viktig militär utpost i n.v. Gansu och utvecklades
ca 400-1000 e.Kr. till ett lärdomscentrum. Det är känt för sina buddhistiska
grottempel med rika konstskatter och med ett storartat handskriftsbibliotek, som
i början av 1900-talet upptäcktes av Aurel Stein och Paul Pelliot.
Biblioteket, av vilket stora delar förts utomlands, omfattar såväl
buddhistiska som sekulära skrifter på kinesiska, tibetanska och olika
centralasiatiska språk. Som de litterärt viktigaste texterna räknas mirakulösa
legender med buddhistiska motiv (bianwen), vilka tillhör en tidigare okänd
genre.
(Källa:
Nationalencyklopedin)
Dunhuang
oasstad i provinsen Gansu.
(Källa: Wikipedia
en)
Läs mera här
>> eller här
>> (turistinfo)
|